De som inte anser att de har tid med fysisk aktivitet måste förr eller senare avsätta tid för sjukdom

Ja, så sa den brittiske politikern Edward Stanley på 1800-talet, ett påstående som är högst aktuellt än idag.

För att kunna undvika sjukdomar och må bra under de nya levnadsvillkoren som följer med vårt moderna samhälle, behöver vi hitta ett sätt att vara fysiskt aktiva i våra liv.
Som jag skrivit om tidigare så har det ju gjorts mängder av omfattande studier världen över om hur fysisk aktivitet påverkar vår hälsa. Och alla resultat säger samma sak. Fysisk aktivitet är den enskilt viktigaste faktorn för ett långt och friskt liv, även om det naturligtvis måste falla in i en helhet där faktorer såsom stress, kost, vila påverkar och det är viktigt att det finns en balans mellan dessa.
Även om forskningen på senare år levererat allt fler bevis på detta, så är det långt ifrån något nytt. Redan för 2400 år sedan varnade läkekonstens fader Hippokrates för att långvarigt stillasittande kunde vara farligt för kroppen.

I modern tid så uppmärksammades riskerna med fysiks inaktivitet redan på 40-talet när läkare Jemery Morris gjorde en stor hälsoundersökning på personalen som jobbade på dubbeldäckarna i Londons busstrafik. I varje buss arbetade det en chaufför och en konduktör. Chaufförerna var ju stillasittande i större delen av dagarna, medan konduktörerna som klippte biljetter hela tiden rörde sig runt och upp och ner i bussen. Resultatet visade då tydliga skillnader mellan de två yrkesrollerna. Bland annat var det dubbelt så vanligt att chaufförerna drabbades av hjärtinfarkt än konduktörerna och dessutom blev chaufförernas infarkter allvarligare med klart större risk för dödlig utgång.
Han följde sedan upp denna studie när med att undersöka skillnader i hälsotillstånd bland brevbärare och posttjänstemän. Denna gav samma resultat och visade att brevbärarna som cyklade eller gick hela dagarna när de levererade brev, blev inte lika ofta sjuka som posttjänstemännen som satt vid ett skrivbord större delen av dagarna. Morris kan ses som en pionjär inom forskningen kring hur fysisk aktivitet påverkar risken för sjukdomar.
Han tycks för övrigt ha levt som han lärt. En bra bit upp i 90-årsålderna promenerade, cyklade eller simmade han minst trettio minuter om dagen. Morris avled för några år sedan bara ett par månader innan han skulle fylla 100.