200 mil!
Ännu en fantastisk cykeldag på min drömresa är till ända.
Jag har nu slagit läger strax söder om den gigantiska franska huvudstaden Paris och räknar nu in 200 trampade mil på kontot.
En del frågar varför jag gör det här.
Vad svarar man på det? Varför inte?
Eller bara för att jag kan!
Att få se Europa från min cykelsadel har länge varit en dröm och drömmar ska man uppfylla medans man kan. Det är väl så jag tänker.
Rullade ut min cykel lite tidigare än vanligt och fick en magisk morgoncykling ut ur Tours.
De första milen utmed floden Loire (tack Jocke) var trots kylan, bland de bästa bästa cykelupplevelserna jag har haft. Soluppgången och morgondiset över floden kändes nästan overkligt. Det var vindstilla och då det var första Maj var trafiken också nästan obefintlig under morgontimmarna.
Jag överraskas av att en luftballong ser ur att landa mitt på vägen strax framför mig, men den lyfter igen och försvinner bort i skyn.
Efter en sen morgonfika i staden Blois blir jag vilse, men får oväntad hjälp av en en otroligt vänlig dam vid namn Katherine. Hon stod och arbetade i sitt trädgårdsland när en vilsen Skövdebo passerar förbi och stannar till för lite kartläsning. 
Det hade visat sig vara cykelförbud på den tänkta färdvägen och nu visste jag inte riktig hur jag skulle komma vidare ut ur staden.
Kathrenine undrar om jag behöver hjälp och jag förklarar situationen.
– Wait here,säger hon och går in i huset och byter om. Hon tar ut bilen ur garaget och säger: Follow me.
Hon eskorterar mig på vägar genom staden och till slut stannar hon, vevar ner rutan pekar och säger: This way! 
Vilka fantastiska människor det finns!
Jag tuggar på över mycket vackra slättlandskap med vidder av rapsfält och milen avverkas i jämn takt.
Det blir en sen lunch i Chartes innan jag tar en sista kvällscykling upp till Rambouille, där jag avläser dryga 21 mil på min gps.
Hamnade där på en mongolisk restaurang och är nu så där ljuvligt mätt och nöjd som bara en långfärdscyklist kan bli.