Mission completed!
Vilken dag jag varit med om när min Europaresa nu har fullbordats!
Jag är nu i mål efter 20 dagars cykling från Gibraltar till Skövde.
Det kommer ta lite tid att smälta detta men känslan är obeskrivbar och har ännu inte riktigt fattat vad jag har gjort. 
Jag kommer att skriva ihop en sammanfattning när jag har landat i detta och kan begrunda vad jag varit med om.
Resans sista etapp från Mellbystrand till Skövde slutade på 26 mil och det blev på något sätt en värdig avslutning på hela projektet.
När jag vaknade denna morgon var från början inte tanken att jag skulle ta mig hela vägen hem, men efter att ha kollat prognosen om sämre väder på gång bestämde jag mig för att jag skulle känna mig för de första milen upp till Halmstad för att där sedan ta beslut om jag skulle satsa på hela resan hem.
Vädret var bra och jag kände mig pigg så då bestämde jag mig för att köra. Jag har under hela resan sett till att aldrig vara sliten efter mina dagsetapper, men nu kände jag att jag inte behövde spara på krutet längre så det var bara att köra.
I Halmstad styrde jag upp mot ”Nissastigen” (26:an) och det rullade på. 
Stannade vid ett gatukök i Smålandsstenar och beställde en grillad med mos. Någon i korvkön blev nyfiken vad jag höll på med och jag började berätta.
Samtidigt som jag åt berättade jag om min resa och jag såg hur folk började samlas runt mig. 
– Jag kommer från Tibro och har läst om dig i tidningen, var det någon som sa.
När jag till slut sa att jag skulle ge mig av kliver det fram en man och tog mig i hand.
– Tack, du gjorde min dag, sa han. 
Sådant värmer!
Jag fortsatte sedan min cykling och drevs av känslan av att jag visste att jag i kväll skulle komma hem. Jag kommer aldrig glömma den känslan som slog mig med ungefär 10 mil kvar av min Europaresa. Det kändes som jag cyklade i ett lyckorus, och jag var tvungen att stanna och skriva av mig följande:
”Med 10 mil kvar av min drömresa cyklar nu som i ett lyckorus!
En sol som gassar och en fartvind som fläktar.
Tankarna fladdrar till cykelhjulens vinande mot asfalten
Friheten, äventyren, upplevelserna.
Allt finns där ute och bara väntar på oss!
Men det största är nog känslan av att förflytta sina fysiska och mentala gränser. Det växer man med och det gör livet så jäkla gött! ”?

Cyklningen gick sedan fantastiskt bra hela dagen och när jag går in för depå-stopp i Mullsjö, ser jag någon som vinkar. Det är min underbara fru Liselott som möter upp och det blir naturligtvis ett kärt möte.
Jag fortsätter och i höjd med Tidaholm börjar det dyka upp folk utmed vägen som börjar heja och supporta mig. Jag får dessutom cykelsällskap och för första gången på 370 mil får jag ligga på rulle (Tack Niklas Rosenqvist)
Jag tar incyklingen till Skövde på egen hand och tänker mig ett lungt anländande till hemmet.
Men vilken överaskning jag får!
Hela grannskapet har samlats för att fira mig men både Champagne och blommor. Så himla kul!
Efter att ha rakat av mig allt cykelskägg och fått en underbar middag, börjar så dagen närma sig sitt slut.
Jag är hemma igen och kommer sova i min egen säng i natt. Det kommer bli konstigt när jag vaknar i morgon och inte ska cykla.
Jag vill tacka er alla för all den underbara support jag haft, det har givit mig energi och inspiration att leverera och få dela med mig av mina upplevelser.
Ett stort tack mina vänner för ni varit med mig!
På återhörande. 🙂