Det var vid en medicinsk kontroll för sex år sedan som livet ställdes på sin spets för IngaLill Elénius från Luleå. Hon var då 57 år och vägde 121 kg, hade svår artros och var medveten om sitt höga blodtryck.
Men denna gång visade mätningen på ett ännu högre blodtryck än tidigare.
– Jag var säker på att det var fel på mätaren och efter övertalning fick jag göra om provet med en annan mätare, berättar hon.
Men när det nya provet visade samma resultat förstod hon att det var allvar. Hon fick erbjudandet om att göra en gastric bypass operation och hon tvekade inte på beslutet:
– Alternativet hade varit att riskera en förtida död.

IngaLill föddes 1957 i Lycksele och hade aktiv uppväxt.
– Det var mycket friidrott och skidor för min del, berättar IngaLill.
Men när hon i 20-årsåldern flyttade till Luleå så dog det ut. Hon träffade där sin man och blev mamma till fem barn. Barnen fanns alltid i första rummet och hon glömde bort sig själv och med åren blev hon allt mer överviktig.
Detta eskalerade ytterligare när hon började arbeta som busschaufför.
– Det blev långa skift med mycket stillasittande och godisätande, minns IngaLill.
Hon var dock inte helt omedveten om problemet och försökte många gånger gå ner i vikt.
– Jag blev en så kallad jojo-bantare. Jag kunde gå ner 10 – 15 kg, men föll alltid efter en tid tillbaka, berättar hon.
Men det var inte bara övervikten i sig som gjorde livet jobbigt för IngaLill. Hennes knän hade tagit stryk och hon fick med tiden så svår artros att hon inte kunde röra sig i vardagen utan kryckor.
I samband med att hon 2013 skulle förnya sitt körkort blev hon kallad medicinsk kontroll och det var då som blodtrycksmätaren visade 205/155.
Beslutet att låta sig genomgå en gastric bypass operation var inte svårt. IngaLill insåg att detta var hennes chans till en livsförändring och förstod att det inte räcker med en operation för att kunna åstadkomma en stor viktnedgång.
– Operationen innebär att magsäcken förminskas och vissa tarmar kopplas bort, vilket gör att man helt enkelt inte kan äta lika mycket som förut, förklarar IngaLill och fortsätter:
– Men det är oerhört viktigt att man samtidigt förändrar sin livsstil för att det ska vara någon mening med operationen, annars kan den få motsatt effekt.
Det tog IngaLill 7 månader att gå från 121 kg till 60 kg, alltså halvera sin kroppsvikt.
Först handlade det om att kunna gå utan kryckor, men sedan satte hon upp som mål att kunna jogga mellan två lyktstolpar. När hon hade uppnått det målet ökade hon antalet lyktstolpar och på så sätt kunde hon succesivt öka sin träning och hon började få bättre och bättre kondition. Problemen med sin artros minskade också när hon rörde på sig samtidigt som vikten minskade.
Hon hade god hjälp av sina barn som stöttade och övertygade henne om att hon behövde sätta upp mål att jobba mot.
– Jag funderade på vad jag ville med mitt nya ”halva liv” men bestämde mig för att sätta upp ett stort mål, nämligen Vasaloppet. Ända sedan ungdomsåren har jag ställt klockan tidigt första söndagen i Mars för att titta på Vasaloppet, men att jag själv skulle kunna stå där en dag hade jag aldrig kunnat drömma om, säger hon lyriskt.
Det var hennes dotter som övertygade henne om att det skulle kunna gå och de bestämde sig för att anmäla sig tillsammans.
Exakt fyra år efter operationen vid 60 års ålder lyckades hon genomföra sitt första Vasalopp.

– Jag startade längst bak i fältet, men det var en enormt häftig upplevelse som verkligen gav mersmak. Efter det tyckte min dotter att det var lika bra att fortsätta, så vi bestämde oss för att satsa på klassikern, berättar IngaLill.
Så det blev Vasaloppet följdes av Vätternrundan, Vansbrosimningen och sedan Lidingöloppet.
– Lidingöloppet som innebär 3 mil terränglöpning var det tuffaste, tycker jag. Sista milen var enormt krävande, men det gick ju det också och jag kunde fullborda min klassiker, berättar hon stolt.
IngaLill ligger idag kvar på sina 60 kg och hon tränar 4-5 ggr i veckan, både styrketräning och konditionsträning.

– Jag mår så fantastiskt bra idag och jag är nu som 63-åring mycket piggare än när jag var 30.
Hon ser nästa år om fram emot sitt 4:e Vasalopp och hon har även åkt Marcialonga, som är Italiens motsvarighet. För några veckor sedan sprang hon också Tjejmilen för 4:e gången.
Hon berättar hur oerhört ödmjuk och tacksam hon är för sitt nya liv och hur det påverkar hela hennes sinne och självförtroende.
– Bara en sådan sak som att jag nu vid min ålder bytt arbete. Jag har börjat jobba som fritidspedagog på en skola och trivs så fantastiskt bra, men hade förmodligen inte skett om jag inte gjort denna livsförändring, resonerar IngaLill.
Att hon bara har två år kvar till pension, vill hon inte höra talas om.
– Så länge jag kan åka Vasaloppet kan jag jobba, skrattar hon.
Hennes råd till andra som vill komma igång och förändra sin livsstil är att alltid ha mål att jobba mot.
– Skriv upp målet och sätt det på kylskåpet så ni ser det varje dag, avslutar IngaLill.