Det är nu två år sedan jag genomförde min senaste långcykling. Det var min Nils-Holgerssonresa där jag cyklade genom Sveriges alla 25 landskap. Tidigare har jag ju även cyklat genom Sverige och den klassiska sträckan Treriksröset-Smygehuk, samt genom Europa där jag startade vid Gibraltar och gick i mål i Skövde. Detta givit mig både utmaningar och fantastiska upplevelser, så min passion för långcyklingar är som ni förstår mycket stor.
Så när jag denna sommar skulle fylla 60 år låg det nära till hands göra ytterligare en äventyrscykling som en slags 60-årspresent till mig själv. Jag visste att jag skulle kunna vika ungefär en vecka åt detta så det skulle få bli en inte allt för långväga och lite kortare resa än mina tidigare.
Valet föll på vårt grannland Norge. Förutom ett par kortare visiter är detta ett land jag faktiskt aldrig upplevt ordentligt. Att cykla i Norge utmed norra Atlanten borde vad jag har förstått vara en speciell upplevelse. Kanske mest för dess fantastiska natur, men också med helt andra utmaningar såsom, smala vägar, tunnlar, färjor, osäkert väder samt inte minst mycket höjdmeter.

Jag började skissa på hur en rutt i Norge i så fall skulle kunna se ut för att kunna genomföras under en vecka. Jag ville också kunna få så mycket fina upplevelser som möjligt samtidigt som resan skulle vara praktiskt möjligt, då det handlar om ensamcykling utan support.
Till slut föll valet på att cykla utmed norska havet från Tromsö ner till Trondheim via Lofoten. Jag planerade för en sträcka på 130-140 mil som då skulle kunna genomföras med ett snitt på 20 mil per dag. En sträcka som jag tidigare varit bekväm med då jag cyklat med lätt packning på min racercykel. Skillnaden mot tidigare cyklingar var dock flera.

Jag skulle nu cykla under högsäsong och att få tag i boende skulle förmodligen bli svårare. Exempelvis försåg jag därför cykeln med ytterligare en packväska innehållande utrustning för övernattning, vilket skulle ge en extra trygghet om jag inte skulle hitta boende. Norges bergiga landskap gör också att vägnätet har väldigt många tunnlar där vissa är långa och har cykelförbud och som vid planering då måste dessa undvikas. Bra belysning samt reflexväst packades ned för att kunna cykla säkert genom alla tunnlar. Det blir även utmed kusten många färjeturer som ibland inte går så frekvent, vilket också behöver vägas in då förutom tiden på färjan det även kan bli en del väntetider om man inte lyckas passa in avgångstiderna. Rutten som jag till slut laddade ner i min GPS hade en total distans på ca 130 mil, 13 färjeturer samt cykling genom 47 tunnlar varav de längsta var drygt tre km långa.
Efter en bilresa upp till Trondheim tog jag sedan flyget med min cykel upp till Tromsö där jag landade på eftermiddagen den 14/7. Allt gick bra och jag fick med mig all packning förutom att de beslagtog min powerbank på flygplatsen i Trondheim, vilken man tydligen inte får ha i det incheckade bagaget. En powerbank är viktig för att hålla i gång elektroniken, så jag insåg att jag skulle behöva införskaffa en ny under resan.

Väl iväg fick jag stanna för renar innan jag ens hunnit lämna Tromsö. Det var en del kuperat i början, men större delen av cyklingen gick utmed kustbandet. Grymt vackert. Efter en färjetur kom jag till ön Senja där jag hade turen att få tag i en campingstuga vid vattnet. En kanonstart på resan helt enkelt. Det var lite ovant att sova med midnattssol, men det gick bra ändå.

Nästa dag blev en dag som kunde delas upp i två delcyklingar med en färjetur vid lunchtid mellan Gryllefjord och Andenes som tog 1,40 tim.
På förmiddagen avverkades de återstående 75 kilometrarna på ön Senja. Fin cykling utmed havskanten, men ganska backigt och hela 10 tunnlar på längder mellan 0,5-2 km som skulle passeras. Det var ganska blandat med hur bra upplyst det är i dem, men min egen belysning var mycket bra. Det funkade bra, även om tunnelcykling inte är kanske var det roligaste på resan. Ett regnväder drog in och jag var inte riktigt redo, så färjan till Andenes på ön Andøya kom lägligt så jag fick torka upp lite och häva i mig ett par koppar varmt kaffe.

I Andenes hittade jag en butik där jag kunde inhandla en ny powerbank.
Jag valde att cykla på en mindre väg på den västra sidan av ön. Visserligen någon mil längre och mer blåsigt, men när jag ändå är där ville jag maxa den ”vilda” naturupplevelsen genom cykling precis vid den öppna atlantkusten. Det var en ganska tuff cykling även på eftermiddagen då 11 mil avverkades i motvind. Vindarna kommer ju nästan alltid från sydväst där uppe. Jag cyklade sedan bron över till Hinnøya. Här gick jag på slutet lite tom på energi då förrådet tog slut och jag inte fann något på vägen att inhandla. Något jag som var viktigt att ha med sig inför nästa dag då de i Norge lever som vi gjorde förr dvs med söndagsstängda butiker. När jag cyklade över bron till Langøya kom jag till den lite större orten Sortland. Tog in på första bästa pizzeria och jag gjorde där processen kort med en stor kebabpizza och några tusen kalorier in på pluskontot.
Om det nu hade funnits någon tanke på att cykla vidare efter detta försvann den nog ganska fort och jag fann mig själv snart surfandes Booking på jakt efter ett rum. Det blev bingo då det fanns ett rum ledigt bara några hundra meter från jag satt. Efter en varm dusch kunde jag sedan krypa till kojs. Jag kollade in väderprognosen och såg att jag under nästa dag skulle få räkna med regn, men vad tusan tänkte jag, är man i nord-Norge ska det väl levas fullt ut.

Med lärdom från gårdagen tankade jag fullt vid frukosten innan jag lämnade Sortland på söndagsmorgonen. Jag trampade på bra från början med vetskapen om att ett regnväder enligt prognoserna skulle dra in under eftermiddagen.
Det gick fortare än jag trodde till bron som tog mig över till Stokmarknes som ligger vid den lite mindre ön Hadseløya. Vid brofästet kunde man se Hurtigrutmuseet som är stadens stora sevärdhet. Jag hade gott om tid till nästa färja som jag tänkte ta från ön, så jag valde omvägen att cykla runt ön för att maxa naturupplevelsen när jag ändå hade tid.
Efter en kort färjetur fortsatte jag på en mindre väg vidare söderut. Det blir mycket längre än den större vägen, men man får se mer samt att man slipper mycket av trafiken som stundtals är ganska tät med bl.a. husbilar så här i högsäsong.
Jag hade cyklat ut med havet i stort sett hela resan så långt och något som slog mig var att det finns enormt mycket mer fina sandstränder än jag trodde. Man lockades av att hoppa i, men bad i saltvatten i kombination med många sadeltimmar är inte så bra om man vill undvika skav på diverse intima ställen.

Efter ett rutinmässigt bensinmacksstopp i Svolvær vid lunchtid kom så de första dropparna från den gråmulna himmelen. Än så länge sparsamt, så jag cyklade vidare ett par mil till. Regnet tilltog när jag såg skylten med avfart mot Henningsvær. Jag bestämde mig där och då för att avbryta cyklingen betydligt tidigare än jag tänkt. Det var visserligen en avstickare på någon mil till Henningsvær, men även om jag fick uppleva byn i regn så är den så speciell att det var värt det (googla gärna lite bilder på Henningsvær så förstår ni). Jag visste också där att jag där skulle kunna få tak över huvudet, vilket kändes bra då det under kvällen sedan regnade rejält. Jag såg dock att det redan under natten skulle bli uppehåll så jag planerade därför för att avverka de 12 milen till färjeläget i Moskenes under natten och gryningen och om inte annat finns det ju sämre platser i världen att bli strandsatt på. Lofoten levererade verkligen, så jäkla vackert!
Nattcykling funkar ju bra då jag fortfarande befann mig norr om polcirkeln och det är ljust dygnet runt.

Det slutade regna tidigt under natten så jag lämnade Henningsvaer strax innan kl 3 och cyklade utmed vattnet allt längre ut på Lofoten. Man kan säga att det var friskt, vilt och vackert. Cyklingen flöt på bra och jag hann precis med 9-färjan som sedan tog mig till Bodö på det norska fastlandet. Resan tog fyra timmar, vilket gav mig välbehövlig tid att ladda om för nästa cykelpass. Precis efter ankomsten till Bodö kom en skur så det tog lite tid innan jag hoppade på hojen för att cykla vidare söderut. Nu blev det tuffare vad det gäller höjdmeter. Riktigt rejäla backar som utmanade mig ordentligt. Vid en camping 6 mil från Bodö kastade jag in handduken för den dagen.

När jag på tisdagen gav mig ut i gryningen såg det ut som det vädermässigt skulle kunna bli en fin dag. Fantastiska vyer där även en amatörfotograf som jag inte kunde misslyckas att leverera lite vackra semesterbilder att ta med mig hem till fotoalbumet. Det visade sig dock att jag skulle få cykla större delen av dagen plaskvåt då skurarna som kom stundtals var kraftiga. Nåväl, när man väl har blivit genomvåt så kan man ju ändå inte bli våtare och då är det ju bara att köra på och det hör liksom äventyret till. Nog om detta.
Jag cyklade ner till Oernes för dagens första färjetur. Jag hade god marginal för att inte missa den då turen bara körs tre gånger om dagen. Alternativet hade varit en omväg med en tunnel med cykelförbud och dessutom hela 22 km lång.
På färjan träffade jag ett gäng trevliga norrmän som jag sedan tog följe med i några mil, Riktigt kul att få cykla i klunga en stund.

Det blev hela fyra färjeturer denna dag och på en av dem fanns servering så jag kunde få i mig lite lunch.
Det gjorde mig pigg och vädret blev bättre, så eftermiddagscyklingen flöt på fint. Enormt mycket uppför, vilket kompenserades med lika mycket nedför. Även mycket tunnlar där några var runt tre km långa.

Under en av färjeturerna passerade jag också polcirkeln. När kvällen närmade sig hade jag inte hittat något boende och siktade in mig på att ta fram mitt utnyttja mitt lilla övernattnings-kit i form av bivy. luftmadrass och sovsäck.
Men just då passerade jag ett ställe som kunde erbjuda mig ett rum. Ingen lyx precis, men en säng är ändå en säng.
Detta var första dagen som jag kom över 20-milastrecket och som jag bedömde det så följde jag därmed tidsplanen ganska väl.

Efter den regniga tisdage skulle onsdagen bli en fin och solig dag på sadeln. Jag passade på att utnyttja hela dagen så jag avslutade senare än vanligt. Min live-track lade tyvärr av vid 18 mil, men det blev faktiskt ytterligare 6 mil, alltså 24 mil totalt innan jag kände att det fick vara nog för dagen. Cyklingen kändes mycket bra idag och det verkade som att både kropp och knopp efter 5 dagar hade börjat vänja sig vid de långa distanserna.

Denna dag blev det också fyra kortare färjeturer, men jag kunde ändå då passa på att käka och det blev visst någon välbehövlig tupplur också.
Jag gjorde också en kortare avstickare från rutten och cyklade in till den fina staden Brönnöysund.
Staden är kanske mest känd för att det ligger nära berget Trollhatten. Ett berg där inlandsisen har skapat ett hål genom berget. Jag brydde mig inte om att besöka utkiksplatsen, utan istället letade jag upp den sten som finns mitt i staden och som symboliserar Norges geografiska mittpunkt. Här är det exakt lika långt till Norges sydligaste punkt Lindesnes som till Nordkapp, som är inte bara Norges nordligaste punkt, utan också Europas.

Dagen präglades annars mest av cykling runt de djupa norska fjordarna. De är verkligen mäktiga!
Jag cyklade också fel vid ett tillfälle, så det blev någon mil extra, men vad gör väl det en sådan bra dag som denna blev.

Torsdagen, som skulle visa sig bli min sista dag på denna resa, började med att jag tog lite sovmorgon och åt en rejäl frukost. Klockan var närmare halv åtta när jag gav mig av, vilket är senare än jag brukar cykla iväg. Rutten var planerad till Namsos dit jag kom före lunchtid. För att inte riskera att hamna på E6 eller i någon tunnel med cykelförbud, valde jag att hålla västerut på lite mindre vägar. Även idag var jag lite ouppmärksam i min navigering, vilket straffades sig med en felkörning och någon mil extra. Ytterligare ett misstag var också att jag slarvat med laddning av de elektriska växlarna. Detta gjorde att de helt plötsligt upphörde att fungera. Jag hade ändå sådan tur att jag just då passerade en liten by med ett café. Under tiden jag tog en kopp kaffe kunde jag ladda upp dem igen.

Jag såg då att jag hade 8 mil kvar till färjan över till Trondheim. Även om jag då redan hade 16 mil i benen, kände jag mig pigg och bestämde mig för att köra. Med vetskapen om att jag skulle gå i mål med min resa, tryckte jag på ordentligt under kvällscyklingen och jag vred verkligen ur trasan så mycket som gick. Cyklingen gick mycket bra och efter ytterligare en dagstur på 24 mil hann jag precis med 9-färjan som skulle ta mig över sundet till Trondheim och jag hade därmed nått slutdestinationen på min Norgeresa. Jag kunde konstatera att det gått mycket bra och jag faktiskt nådde målet tidigare än beräknat.
Även jag fortfarande inte smält mina upplevelser helt och hållet kan jag nu  lägga ytterligare ett lyckat långcyklingsprojekt till handlingarna. Ett äventyr som inte liknar någon av de andra långcyklingarma jag gjort.

Tack för att ny följt mig och tack för all support och hejarop. Det har sporrat mig att dela med mig och det har även givit mig energi i cyklingen.
Jag säger det igen: Drömmar ska uppfyllas medans man kan!

/Stefan Wendt