Söndagen den 13 augusti doppade 75-årige Björn Suneson fötterna i Atlanten vid Brighton Beach i New York City. En symbolisk handling som avslutade hans långlöpning kust-till-kust över den amerikanska kontinenten. Under 102 dagar hade han då utan support sprungit den 525 långa distansen, med ett dagligt snitt på över 50 km. Men detta var ingenting nytt för Björn.
Med detta löp korsade han USA till fots för åttonde (!) gången. Något som ingen i världen ens har varit i närheten av.

Det var den 6:e Maj som Björn stod på en öde strand vid Stilla havet i Seaside, Oregon. I regn och rusk vid den amerikanska västkusten påbörjade han då sin långlöpning över den amerikanska kontinenten med New York City vid ostkusten som slutmål.
Att en 75-årig svensk helt utan support och knuffandes på en trehjulig barnvagn springer mer än ett maratonlopp om dagen i drygt tre månader är ju anmärkningsvärt i sig. Men sätt inte kaffet i vrångstrupen nu, för detta var nämligen Björn starten på hans 8:e (!) långlöpning kust-till-kust. En helt otrolig bedrift som ingen i världen ens varit i närheten av. Lägg där till att Björn sedan flera år tillbaka har diagnostiserats med knäartros, så blir hans prestation inte direkt lättare att ta in.
Löpningen över den amerikanska kontinenten var som vanligt minutiöst planerad.
Löpningen var planerad att ta 102 dagar att genomföra och de över 100 övernattningarna var i princip helt och hållet bokade redan innan avfärden. Björns erfarenhet av dessa löp är naturligtvis enormt mycket värd och för oss som följt honom via hans blogg (www.suneson.se) kan man inte annat än att häpna över hur han dag efter dag helt planenligt genomför det han ska nästan helt exakt. Han tar sig fram över USA som ett outtröttligt klockverk och som den tidigare professionella skribent han är, beskriver han dagligen via bloggen sina upplevelser på ett mycket intressant och inspirerande sätt.

Björns 8:e löpning ”coast to coast” sammanfattar han själv som lyckad och han är nöjd på det sätt som han genomförde projektet. Återhämtningen mellan dagsetapperna har varit god och han klarar sig oftast på relativt få sömntimmar. Att springa i stundtals ganska höga temperaturer är heller inget som stör Björn.
– Nej, det är nog snarare så att jag gillar att springa när det är varmt, berättar Björn.

Möjligtvis skulle han med facit i hand hållit nere längden på dagsdistanserna något och särskilt när han kom till Pennsylvania där backarna i det bergiga landskapet stundtals höll på att ta musten ur honom.
– De blev lite väl långa ibland och eftersom jag inte kom iväg så tidigt om dagarna hann det ibland bli mörkt innan jag kom fram till mitt boende, berättar han.
Just mörkret i kombination med de generella riskerna är något som gör att Björn inte skulle rekommendera andra att genomföra denna typen av löpningar.
– Nej, jag upplever riskerna i trafiken som allt större och under detta löpet var jag vid några tillfällen till och med riktigt rädd, minns Björn.
Vad är det då utöver hans passion för att springa långt som driver Björn till dessa projekt?
– När det gäller USA så är det faktiskt mötet med den amerikanska befolkningen, menar Björn.
– Jämför man med exempelvis Sverige så är de så supportande och de älskar ”galningar” som gör udda saker.
Björn har nu återgått till vardagen och där fortsätter sina dagliga löppass precis som vanligt.
– Ja, jag känner mig förhållandevis fräsch efter USA-löpen och jag tror det är viktigt att fortsätta leva precis som vanligt direkt när man kommer hem. Det är inte helt ovanligt att det bland äventyrare eller idrottsmän som haft ett stort mål framför ögonen annars kan känna en stor tomhet efter att målet är genomfört, menar Björn.
Efter hemkomst började han därför direkt förbereda sig för veteran-SM i maraton, vilket resulterade i en fin bronspeng i klassen H75.
– Det svåraste med detta var att efter att ha sprungit så långa sträckor under så lång tid i ett lågintensivt tempo, att få upp farten och flåset igen.
På frågan om det kan bli även en 9:e löpning över USA så är det något som han naturligtvis inte funderar på just nu. Vi kan bara konstatera att när det gäller Björn Suneson så vet man aldrig och i detta fallet verkar ålder verkligen bara vara en siffra.