Hur hamnade jag här?
Befinner mig nu i ett hus långt ute på landsbygden någonstans i södra Frankrike, där jag har inackorderat mig som ensam gäst hos ett äldre par.
Jag ha just blivit serverad en middag som frun i huset trallande har lagat i sitt eget kök. Hon förklarar att samtliga ingredienser är från den egna gården och frågar mig sedan om jag vill göra henne sällskap vid deras frukost i morgon bitti. Hade egentligen tänkt att ge mig av tidigt, men svarar ändå givetvis ja tack. Sådana tillfällen vill jag ju inte missa.
Detta har varit en dag med många timmar på sadeln, men också med många stopp för fotografering
och kartinläsningar.
Dagen började tidigt i gryningen med magisk cykling upp genom Pyrenéerna. Ja förmiddagen bjöd faktiskt på resans bästa cykling hittills. Jag har ju på min resa fått uppleva det mesta av vad spansk natur har att erbjuda, men denna delen var nog den som jag gillade mest.
Det är inte tillåtet att följa den större vägen ner mot den franska atlantkusten, vilket förpassade mig till de mindre vägarna och det är jag tacksam för.På slingrande serpentinvägar genom bokskogar med pårlande vattendrag njöt jag i fulla drag, trots stundtals påfallande pulshöjningar.
Jag nådde gränsen till Frankrike något övveraskande. Faktum är att jag inte visste det när jag stannade för lunch. 
Det hade varit en härlig förmiddag på cykelsadeln gen Pyrenéerna. Efter lite goa serpentinklättringar fick jag se Atlanten skymta när jag kom upp på toppen. Såg att det låg lite restauranger och magen tyckte jag skulle stanna till. Ställer cykeln och tar en lunch med Atlantutsikt.
När jag betalar blir jag fundersam när de pratar franska för det gjorde de inte på stället mitt emot, men frågar då hur långt det är till gränsen.
Du har just ätit din lunch i Frankrike. 
Det visar sig att när jag klev över gatan gick jag in i Frankrike. Gatan är nämligen gränsen ?
Nåväl, tack Spanien för de här fantastiska dagarna. Jag har fått se landet från söder till norr, med alla naturens skiftningar. Ett minne att ha med sig resten av livet! ??

Nere i kustområdet kring Biaritz ändrade jag mina ruttplaner. Orterna ligger tätt här och det innebär cykling i tät trafik och det är något jag helst vill undvika. Istället för att följa kusten norrut, tog jag därför beslutet att cykla inåt i landet på mindre vägar. Det gjorde att jag fick förmånen att passera många små och mysiga franska byar och jag kände mig nästan som en ”Tour de France cyklist” när jag rullade genom dem.
Men beslutet innebar också att min förprogrammerade navigering sattes ur spel och jag fick stanna ofta för att läsa in mig på kartan och det blev också en del felåkningar.
När jag vid 19-tiden kände att det hade varit en lång dag, bestämde jag mig för att ta det första boendet som dök upp. Fråga mig inte hur det gick till, men lag hamnade helt enkelt just här. För är man ute på äventyr var man ju inte var man landar och det är väl just det som är själva grejen.