Nytt land och nya vindar.
Idag har jag då sagt hej då till Frankrike, där jag tillbringat de senaste sex dagarna på min resa från söder till norr.
För att sammanfatta detta mitt eget ”Tour de France” så har det varit en upplevelse att se detta stora land från cykelsadeln.
Jag checkade in i landet i en liten bergsby i Pyrenéerna och på slingrande serpentinvägar lämnade jag denna bergiga del av landet och bara ett par timmar senare cyklade jag utmed Atlantkusten och dess sandstränder vid Biaritz. Jag valde dock tidigt att cykla in i landet och korsa naturreservatet Gascogne som var som en enda stor milsvid myr. Därefter tog de enorma vinplantagen över i höjd med Bordeaux, för att sedan övergå i mer traditionell jordbruksnatur med framförallt de knallgula rapsfälten som särskilt utmärkande. Mest odlade fält, men nu på den sista dagen i landet har jag sett mycket mer av betande djur. Bebyggelsen i byar och städer har också förändrats, men genomgående har varit att mycket känns både gammalt och lite slitet. Visst har det lite av sin charm, men det ger också en påminnelse om den förhållandevis höga standard vi lever med i Sverige.
Om jag gämför med Spanien, så bjöd också Frankrike på kyligare väder. Från att ha cyklat i högsommarvärme fick jag temperaturer på ca 5 grader tidigt på morgonen när jag gav mig ut.
De första dagarna innebar också en del regn, men den övervägande delen var ändå uppehåll.
Jag tog lite sovmorgon idag och kom iväg senare än vanligt. Jag gör tidigt upptäckten att det blåser nordanvind, en icke helt betydelselös detalj för en cyklist som färdas just mot norr eller snarare nord-ost. Att prognosen de närmaste dagarna pekar på nord-ostlig vind, samtidigt som min färdplan har riktningen just nord-ost, innebär ganska mycket för vilken ambition jag ska ha vad det gäller längd på dagsetapperna. Jag bedömer det som att skillnaden på med- eller motvind kan innebära minst 5-10 mil när dagen har nått sin ända. Jag känner att jag för att få en behaglig resa i detta läget behöver därför en anpassning av etapplängderna göras.
Ribban behöver helt enkelt sänkas och det är bara att bita i det sura äpplet. Inga konstigheter då olika väderskiftningar hör till och något som jag naturligtvis har haft med i beräkningarna.
Jag passerade gränsen till Belgien strax efter lunchtid och kunde konstatera att Västeuropas största land Frankrike var korsat från söder till norr. Efter sex dagar i landet är mitt eget Tour-de-France över för den här gången. Ska bli spännande att komma till Belgien, som blir en ny bekantskap för mig, då jag aldrig varit här tidigare. Jag kollade in kartan för att finna en lämplig väg framåt.
En stor felbedömning gjorde att jag hamnade mitt i rusningstrafiken i den lite större belgiska staden Carnegie (över 200 000 invånare) 
Det tog mycket tid och energi och när jag nu ligger och begrundar dagen , så tar jag med mig att undvika större städer helt fortsättningen.
Men nu är jag ur staden och färden fortsätter sakta men säkert norrut.
Nu känner jag tröttheten komma smygande, vilket är ett säkert tecken på att det är dags att slumra in för idag.