Ack Värmland du sköna …

Dags att använda dialektfilter när man kommer till Hagfors var det någon som sa.

Faktum är ju att när man cyklar genom Sveriges alla landskap så är det ju inte bara landets olika omgivningar och natur man får se och uppleva. Även de olika dialekterna vi har i Sverige är ju ett fenomen i sig,

Man ska ju inte jämföra dem, men att få höra äkta värmländska känns på något sätt riktigt varmt och ”gött”.

Men i Vansbro, där jag startade i morse var det fortfarande äkta dalmål som gällde. De nästan sjunger när de pratar på något vis. Härligt

Färden gick via Äppelbo in på mindre vägar ner mot Hagfors. Jag cyklade in i Värmland som då är det 17:e landskapet som jag besöker på min resa.

Inte långt från Hagfors ligger Uddeholm, som är startort för Klarälvsbanan. En gammal nedlagd järnväg vars banvall är asfaltbelagd alla de 90 kilometrarna ner till ändstationen i Karlstad. Detta är en utmärkt cykelled där man kan cykla och njuta av landskapet, känna historiens vingslag och inte behöva tänka på biltrafik. Likt ett gammalt ånglokomotiv tuffade jag på söderut och slängde in lite Sven-Ingvars i öronen en stund för att få ytterligare värmländsk feeling.

Jag följde banan ner till Deje där jag tog en lunch och för att undvika trafikstöket runt Karlstad svängde jag här av mot Kil. Jag navigerade efter en rutt dom var inställd på Åmål, men när vinden tilltog och jag kände att regnet låg i luften bestämde jag mig för att det fick vara nog för idag.

Det fick bli Rasta i Grums för inkvartering.

I morgon väntar nästa landskap på turordningslistan. Då ser jag nämligen fram emot att få besöka Dalsland

På återhörande!