300 mil av egen kraft!
Idag passerades ytterligare en milstolpe på min Europaresa. Sedan starten vid Gibraltar för drygt två veckor sedan har mina två ben nu tagit mig över 300 mil närmare mitt hem i Skövde.
Vi har börjat bli riktigt bra kompisar, jag och mina ben. Dag efter dag jobbar de oförtrutet på och levererar de distanser jag vill för att komma allt närmare mitt mål inom de tre veckor jag satt som deadline.
Det enda de vill ha som tack är energi och det innebär kalorier. Så om man normalt sett förknippar god kosthållning med lite kalorier, så gäller det under en sådan här strapats att tänka helt tvärtom. Jag uppskattar att jag gör av med ungefär fyra så gånger mer kalorier än under en vanlig dag, så under en sådan här resa är det väl väl enda gången jag uppskattar det vi normalt kallat för skräpmat. Ät och drick allt vad du kommer åt med andra ord.
Jag fick idag ytterligare en dag med strålande högsommarväder, vilket innebar perfekta förhållanden för en bra cykeldag. 
Det började också bra, då jag på grund av vägarbete fick en lång för biltrafik avstängd vägsträcka helt för mig själv. Vilken lyx!
Passagen förbi Hamburg blev dock lite trasslig trots att jag höll mig på ett betydande avstånd ifrån de centrala delarna.
Särkilt blev det lite stök när jag skulle ta mig över floden Elbe.
Jag missade färgan precis på den tänkta överfarten och valde då att då ta en omväg för att istället korsa den över en bro.
Den något trassliga orienteringen förbättrades knappast av att jag idag fick problem med strömförsörjningen, då jag hade missat laddningen av min så annars avgudade powerbank. Mitt teknikberoende för att navigera, visade sig än en gång vara en smula sårbart och att ha en ”Old-school” karta med sig i reserv är väl en lärdom jag får ta med mig.
Jag tog mig dock sakta men säkert vidare upp mot Lubeck och väl där valde jag att ta sikte mot ett motell strax norr om staden.
Ett tveksamt val skulle det visa sig, då det först och främst innebar transportering genom en tunnel under ett större vattendrag. Förbjudet att cykla naturligtvis.
Dock hittade jag en busstransportering där jag fick ta med cykeln till den andra sidan.
Så var det alltså det där med matintag. Stället jag nu tagit in på ligger nämligen en bit från civiliserade trakter och när jag frågade motellvärden om mat så bara han skrattade. Här finns ingen möjlighet att äta någonstans. Grattis Stefan, men tur att jag ändå är van vid korttidsfasta.
Sådant är väl kanske ändå tjusningen med äventyrslivet och ”kreditkorts-cykling”. Man vet aldrig hur det blir. Ena dagen hamnar man i lyxsvit och nästa dag på ett ställe utan käk.
Somna lär jag säkert göra ändå och sedan blir det i morgon att fortsätta de 10 milen norrut som återstår av Tyskland.
Går allt som det ska kommer det nämligen bli färja över till Danmark under morgondagen för att sedan få sätta foten på nordisk mark! ?
Så med lite småkurrande mage avslutar jag dagens reserapport.
I morgon är jag tillbaka och laddar för bamsefrukost!
Sov gott mina vänner! ?