Det är nu två år sedan jag genomförde min senaste långcykling. Det var min Nils-Holgerssonresa där jag cyklade genom Sveriges alla 25 landskap. Tidigare har jag ju även cyklat genom Sverige och den klassiska sträckan Treriksröset-Smygehuk, samt genom Europa där jag startade vid Gibraltar och gick i mål i Skövde. Detta givit mig både utmaningar och fantastiska upplevelser, så min passion för långcyklingar är som ni förstår mycket stor.
Så när jag denna sommar skulle fylla 60 år låg det nära till hands göra ytterligare en äventyrscykling som en slags 60-årspresent till mig själv.
Jag visste att jag skulle kunna vika ungefär en vecka åt detta så det skulle få bli en inte allt för långväga och lite kortare resa än mina tidigare.
Valet föll på vårt grannland Norge. Förutom ett par kortare visiter är detta ett land jag faktiskt aldrig upplevt ordentligt. Att cykla i Norge utmed norra Atlanten borde vad jag har förstått vara en speciell upplevelse. Kanske mest för dess fantastiska natur, men också med helt andra utmaningar såsom, smala vägar, tunnlar, färjor, osäkert väder samt inte minst mycket höjdmeter.
Jag började skissa på hur en rutt i Norge i så fall skulle kunna se ut för att kunna genomföras under en vecka. Jag ville också kunna få så mycket fina upplevelser som möjligt samtidigt som resan skulle vara praktiskt möjligt, då det handlar om ensamcykling utan support.

Till slut föll valet på att cykla utmed norska havet från Tromsö ner till Trondheim via Lofoten. Jag planerade för en sträcka på 130-140 mil som då skulle kunna genomföras med ett snitt på 20 mil per dag. En sträcka som jag tidigare varit bekväm med då jag cyklat med lätt packning på min racercykel.

Skillnaden mot tidigare cyklingar var dock flera.
Jag skulle nu cykla under högsäsong och att få tag i boende skulle förmodligen bli svårare. Exempelvis försåg jag därför cykeln med ytterligare en packväska innehållande utrustning för övernattning, vilket skulle ge en extra trygghet om jag inte skulle hitta boende.

Norges bergiga landskap gör också att vägnätet har väldigt många tunnlar där vissa är långa och har cykelförbud och som vid planering då måste dessa undvikas. Bra belysning samt reflexväst packades ned för att kunna cykla säkert genom alla tunnlar. Det blir även utmed kusten många färjeturer som ibland inte går så frekvent, vilket också behöver vägas in då förutom tiden på färjan det även kan bli en del väntetider om man inte lyckas passa in avgångstiderna. Rutten som jag till slut laddade ner i min GPS hade en total distans på ca 130 mil, 13 färjeturer samt cykling genom 47 tunnlar varav de längsta var drygt tre km långa.